Jag har ett mål som bara några av mina närmaste vet! Nu tänkte jag förkla för er nu när jag snart nått det! Okej så hör ligger det till!
När jag gick i femman typ sp hade jag en rejäl ätstörning som påverkade väldigt mycket i mitt liv, det var nära inpå anorexia! Jag kunde stå och kolla mig i spegeln samtidigt som magen skrek eftermat och tänka jag är sjukt tjock och att det inte gjorde något att jag gick och la mig hungrig varje natt utan att det skulle få mig smalare! Jag tror inte jag berättat just den här delen för någon inte för en enda faktiskt! Sen framåt sexan när alla påpekade att jag var sjukt smal så insåg jag att dem hade rätt men var ändå nöjd så! Sen framåt sjuan när jag fick höra dagligen att jag var smal så började jag må dåligt av det och tänkte hela tiden på att jag skulle äta tills jag inte kunde gå men min mättnads känsla var helt borta det är den fortfarande jag kan äta äta och äta men blir aldrig mätt Lixom!
På höstlovet 2011 fick jag nog av att alla skulle tala om hur smal jag var och började hata min kropp mer och mer! Så jag hade ett mål att jag skulle gå ifrån 39kg som jag då vägde till 55kg till sommarlovet 2012 och det är nära nu riktigt nära! I nu läget väger jag 49.6 och börjar få mer "fett" på kroppen men är fortfarande nöjd!

Tänk på att meningen "Gud vad smal du är" kan göra exakt lika ont som "Gud vad tjock du är"